Sagan om den internationella packningen

Tant Fransk, tant Rysk och tant Svensk tycker om att umgås. Gärna med varandra. En gång åkte de nästgårds och hälsade på tant Amerikansk. Det tyckte alla tanterna var mycket trevligt. Tanterna var goda vänner, ja en del skulle nog kalla dem bästa vänner.

En dag samtalade tant Fransk och tant Svensk. Vi borde göra något tillsammans med tant Rysk tyckte de. Ja, vi hjälper henne att packa. Tant Rysk skall nämligen flytta till en plats långt, långt, långt, långt bort. När tant Rysk flyttat kanske det tar lång tid innan tanterna kan mötas igen så nu vill de träffas ofta. Tant Rysk blir jätteglad över hjälpen hon ska få. Vi träffas klockan tio säger de och myser.

Klockan tio anländer tant Fransk till tant Rysk. Tant Fransk hade lovat att ta med fika. Eftersom tant Fransk inte är lika husmoderlig som tant Rysk stannade hon till vid bageriet och köpte kanelbullar. De börjar att packa en låda med böcker. Tant Svensk har så långt att gå och det är uppför hela vägen så hon anländer inte förrän klockan halv elva. Då var första lådan klar. Å vad ni är duktiga utbrister tant Svensk och klappar i händerna. De tar varandras händer och tar sig en svängom. Nu vill de fortsätta arbeta. De börjar packa en ny låda med böcker. De pratar och skrattar under tiden.

När lådan är fylld säger tant Rysk nej nu fikar vi. Glada i hågen satte sig tanterna runt bordet och de ickehembakta kanelbullarna. Tanterna löser världsproblemen, planerar för framtiden och skrattar. Tanterna har mycket att prata om så snart blir det dags för lunch. Tant Fransk, tant Rysk och tant Svensk äter tillsammans och inser att det finns en hel del saker de inte samtalat färdigt om. Snart är klockan fyra och det är dags för tant Fransk att gå hem till sig. Tant Svensk måste ta hand om sin tvätt. Leende och vinkande lämnar de tant Rysk och säger att detta får vi göra om igen. Tanterna är mycket nöjda med dagens arbete.

Två lådor med böcker packade.