28 februari 2011

Ta din säng och gå

När jag sov över hos min farmor sov jag alltid i hennes garderob. Eftersom jag levt ett rätt flängande liv med bortahelger har jag sovit på en hel del udda platser. Dels är det de tråkiga, ordinära gympasalarna, kemilabben och lärarrummen men en och annan städskrubb har ju slunkit med. Jag har sovit i lyxiga amerikanska Kingsizesängar och rangliga våningssängar i rökiga italienska sunkhostel. Korridorer, alldeles för ofta och en gång i en kompis trappuppgång. Jag har sovit i en dansk lada och tältat bakom öländska bönder. Jag har sovit i baksäten och framsäten. Jag har sovit på en lektion.

Men detta är första gången som jag sover i en relaxavdelning.

Jag klagar inte, värmeslingor i golvet och nära till toaletten. Det var ju bara det där reningsverket till jacuzzin som sätter igång kl 02.00 varje natt. Säger Birger. Han kanske har fel ...

27 februari 2011

Oscars i bilder



Det var några år sedan som jag tittade på Oscarsgalan. Så jag var ganska taggad inför denna vaka. Jag hade förberett med lite tilltugg och var väldigt uppfinningsrik i min väldigt sparsamt utrustade lägenhet. Med Filip&Fredrik som medresenärer gav jag mig iväg.







Det dröjde inte länge innan TV-tittandet övergick i andra aktiviteter. En riktigt tråkig Oscarsgala resulterade i ett städat kök, badrum och urtorkade skåp och garderober. Med respekt för mina eminenta grannar drog jag inte igång dammsugaren. Värdparet James Franco och Anne Hathaway - vilka bottennapp. Inte ett enda av deras inlästa stelt framförda skämt fick mig att ens dra på munnen. Till slut kom det som fått mig att sitta upp och troget vänta.
Mr Darcy fick äntligen en Oscar. Som han själv skulle sagt: "More worth the earning." Fast med en otroligt vacker brittisk accent.


25 februari 2011

Flyttreflektioner


Hur har så mycket fått plats i en så liten lägenhet? Jag packar och packar men det tar aldrig slut, småsaker precis överallt. Jag försöker förtränga vissa skåp men måste snart inse det oundvikliga: Jag har mycket grejer.

Jag har inte frostat av min frys en enda gång på de över två år som jag har bott här. När jag nu tömde den för att kunna frosta av den fanns där fem saker. En påse egenplockade blåbär, en påse lax och tre Ben&Jerry's.

För att vara en människa som bara genom sin närvaro kan döda växter har jag väldigt många krukor.

Jag gillar tydligen olika sorters porslin. Stora tallrikar i en färg och sort, djupa tallrikar i en annan. Den enda sammanhörande servis som fanns har nu fått ett nytt hem på sortergården. Då rök mina assietter. Men jag har fina dessertskålar i glas så det gör inget. Koppar i olika storlek och utformning. Sådan är jag - tydligen.

När ens grannar också flyttar så är det trevligt att ha små sammanstötningar. Vi jämför hur mycket vi gjort och vad vi har kvar och lovar att hjälpa varandra. Lånar kartonger och tejp av varandra (okej det var bara jag som gjorde det men ändå trevligt).

Härligt när goda vänner kommer över med lunch och hjälper till. Mindre trevligt att dessa "vänner" valt att börja jobba lagom tills att allt ska packas upp.

Har varit duktig och tagit ledigt från jobbet för att slippa stressa fram och tillbaka, samt att panikpacka som annars är en utmärkande vana hos mig. Nu är jag lugn och samlad.

Har packat ner allt köksgeråd och tejpat igen lådan. Insåg sedan att det är fredag idag och detta kommer packas upp först på måndag. Take out!

Önskar alla en trevlig och solig helg. Har ni inget att göra så kan man stanna förbi Bymarken.

Tjingeling

23 februari 2011

Kylskåpslitteratur

Jag är ingen stor mjölkdrickare men jag är en stor mjölkpaketsläsare. Har dock inga hemma men på jobbet finns tillräckligt för att stilla mitt behov. Jag lär mig så många bra och nyttiga saker. De senaste månaderna har Arla haft en kampanj tillsammans med BRIS. De visar en bild på en kändis som barn och skriver något om deras uppväxt. De har bl a Petter, Emma Green och Agnes. Jag tycker om att läsa upp dessa för mina kollegor. Det finns två som jag blir extra glad över att se när jag hämtar ett nytt paket. Först ut Darin:


Okej. Han var ju typ 16 när han sökte till Idol. Så musikskolan han sökte till men inte kom in på måste ha varit innan. Hur mycket karriär hade han då att ge upp? Men tack Darin för att du fortsatte drömma. Vi hade inte velat missa den första Idol-tvåan och hans halvtaskiga försök till en cover på Viva la vida. Försöker desperat komma på vad hans stora hit heter. Något med money, eller? Nej, borta - men saknar den heller inte.


Den absoluta favoriten: Robin Söderling

Jag tycker vi ska fråga Robin igen om vad som verkligen är viktigast, att serva hårt eller att ha tid för kompisar. Har kompisarna vunnit hans titlar, spelat in alla pengarna eller tagit honom upp till rankingens fjärde plats? Nej men däremot hans hårda serve. Tror faktiskt inte att Robin sitter och grämer sig över sin barndom och tänker att jag skulle skippat mer träning och hängt med polarna. Om hans karriär gått som Darins däremot...

En annan trevlig sak som jag läste på ett mjölkpaket:


Tolv kramar för att växa som människa. Min lille granne Gabbe älskar att kramas men jag tror inte ens han kommer upp i den summan. Men som sagt vad väntar jag på? Jag vill ju växa som människa. Så nästa gång vi träffas och jag flyger på dig så är det bara för att fylla kvoten.

Tack för mig.



19 februari 2011

Sorg och glädje


Mitt huvud känns tungt och luddigt som det alltid gör när jag har gråtit mycket. För det har varit en sådan dag. En sorglig dag men samtidigt en glädjens dag. Jag har varit på begravning idag och tagit farväl av en av Guds stora. Begravningar kan lätt bli ledsamma och sorgliga av förklarliga skäl men denna var inte det.

Begravningen eller högtidsstunden, kändes som en hyllning till en stor liten människa. Han hade levt ett långt och fullt liv. Vi kommer att sakna honom men idag fokuserade vi på att minnas och lära av honom. Han är ett otroligt exempel när det gäller tjänande och arbete.

Det jag framför allt kommer att bära med mig var hans sätt att skaka hand. Han skakade alltid din hand när du träffade honom, även fast jag var ett litet barn så såg han mig och skakade min hand. Han tryckte alltid extra hårt för att känna hur stark jag var. Det fanns så mycket kärlek i dessa handskakningar. Den sista tiden när han inte kunde tala så kunde han fortfarande skaka min hand. Han tog ett stadigt grepp och i hans ögon lyste som alltid kärleken.

Vi var många där idag som mindes och sa på återseende. Tänk att vara en sådan människa som samlar många människor till sin begravning. Med sitt exempel och sitt stora hjärta har han påverkat gammal som ung och detta kände vi stor tacksamhet för idag. Efter minnesceremonin bars kistan ut av sex unga män. Det var så vackert att se dessa unga människor som alla påverkats av denne gamle mans exempel och tjänande visa sin respekt och tjäna honom en sista gång. Jag tror att det finns en alldeles speciell plats nära Gud för denna stora lilla människa.

Tills vi möts igen Per Karlsson.



18 februari 2011

Utanför regler och ramarna

Jag är en ganska flexibel människa, allt går. MEN - det finns vissa regler som inte får brytas. Denna vecka har jag brutit TRE av dessa.

1. Jag är rädd för mediciner. Verkligen rädd. Jag tar ingenting som jag inte vet med säkerhet vad det är och knappast ens då. Power through the pain är mitt motto, men det finns viss smärta som inte går att komma undan. Jag brukar vara förberedd men var inte riktigt det denna gången så när jag vaknade mitt i natten i obeskrivlig smärta var paniken redan igång. Jag letade länge, länge till slut hittade jag en alvedon. Den räcker inte men tillsammans med en ipren funkar det. Så jakten på en ipren börjar. Till slut hittar jag en tablett men den ligger inte i skal så jag vet inte vad är för något men den ser ut som en ipren. Fast jag är inte säker. Fast det är min lägenhet och jag vet vilka tabletter som jag köpt. Fast det är klart, någon annan kan ha tappat något. Efter mycket dividerande tog jag den. La mig att sova ovetande om jag någonsin skulle vakna upp igen.

2. En annan regel, du äter inte semla innan semledagen. Speciella dagar är till för att hållas. Finns det en semledag så finns den av en anledning. Så du äter inte semler innan. Denna vecka blev jag bjuden på semlor. Nu är allt förstört. Jag äter inte så många semlor och nu när jag tjuvstartat är det kört. Jag vill inte ha fler semlor.

3. Om en film är byggd på en bok så läser jag boken innan jag ser filmen. Det finns en hel del filmer jag inte sett för jag aldrig kom igenom boken. Du ska även läsa igenom alla böcker hur tråkiga de än är. Harry Potter är mitt dåliga samvete. Jag och min bror ser alltid filmerna tillsammans på bio. Det gick bra i början men sen blev böckerna längre och längre, tråkigare och tråkigare. Han fick vänta länge på att se femman. Sexan såg vi aldrig på bio. Så när nu första delen av sjuan sjöng på sista versen fick jag fatta ett tungt beslut. Jag har läst tio sidor i sjunde boken, hur stor är chansen att filmen bara täcker den delen. Så förklaringen till mitt samvete är att om jag ser första filmen så kanske jag blir inspirerad att läsa klart boken. Så jag såg filmen och nu går jag runt med en tegelsten i väskan som tynger mitt samvete och min rygg.

Det finns fler regler ...

13 februari 2011

Tankar en söndagskväll




1. Idag fick jag känna på uttrycket vill man vara fin ... Jag ville verkligen ha mina röda skor på mig idag. Samtidigt har jag en sjuklig rädsla för att halka och det är ganska halt ute. När det var dags att bege sig hemåt så tog rädslan överhanden. Av med skorna och framåt i strumplästen. Först kändes ingenting, sen blev det kallt och sen kände jag ingenting. Jag känner fortfarande ingenting.

2. Jag har inte färgat mitt hår på ett års tid. Detta kan tyckas vara en hyfsat kort tid men då känner ni inte mig. Det är en hel evighet. Det var så jag mötte årstiderna, mörkt på vintern och ljust till sommaren. Däremellan all möjlig färg du kan tänka dig. Jag hade till för ett år sedan inte sett min originalfärg sedan högstadiet och nu ser jag den jämt. Dagarna i ända. Råttfärgat, hela tiden råttfärgat.

3. Jag startade denna blogg mycket pga att jag har en bloggtokig granne som "peppade" mig. Det är hon som har designat den. Jag är totalt ointresserad. Det fick hon erfara idag igen när vi bestämde oss för att göra om layouten. Jag började bra med åsikter men strax gick det över till gör vad du vill jag bryr mig inte. Stackars henne, hon kämpade på bra och testade olika färger. Jag var så nära att somna vid skrivbordet. Det var i detta tillstånd som hon "övertalade" mig att meddela världen/facebook att jag bloggade. ÅNGEST!

4. Om två veckor kommer jag att lämna min lägenhet eller snarare mitt noll rum med kök. Jag kommer sakna att kunna sträcka ut handen från sängen och öppna kylskåpet. Att städning går så snabbt. Mitt högt i tak som inte riktigt kompenserar för bristen på golvutrymme. Min möjlighet att tvätta en vecka i sträck. Backarna upp som ger träning. Min egen rutschkana!

5. I fredags testade jag ett nytt träningspass på friskis; skivstång. Du tränar metodiskt igenom alla muskler med skivstång, hantlar och stepbräda. Riktigt roligt och det bästa är att du anpassar styrkan efter egen förmåga. Jag tänkte att jag börjar lugnt med några kilon. Tittar bort på hon som leder passet och ser att hon har 20 kilo mer än mig på sin skivstång. Okej jag slänger på fem till. Nu två dagar efter kan jag fortfarande inte gå normalt och jag låter mest som fiskmåsarna i Hitta Nemo.

6. Melodifestivalen intresserar mig inte. Kom tillbaka när Christer Björkman är borta.

En bra fredag


Ibland kan det löna sig att bläddra igenom Sveriges sämsta lokaltidning, Jönköpings-posten. Annars hade jag helt missat den nyhet som gladde hela min fredag. Det hade varit trevligt att länka artikeln men JP finns inte på nätet. Det är nog för att behålla känslan av exklusivitet. Nog om JP och mer om Peter Persson. Han är min absoluta favoritsocialdemokrat att inte tycka om. Han styrde och ställde i Jönköping som en liten diktator. Nu har han flyttat på sig upp till Stockholm och Jönköping drar en lättnadens suck. Där gör han nog mindre skada.

Riksdagen hade omröstning om utländska jägare skulle få jaga småvilt. Nu ska bara tilläggas att jag verkligen inte är insatt i detta ämne, jag har ingen egen åsikt. Jag ställer mig varken för eller emot. Hela grejen är Peter Persson. De rödgröna hade tillsammans med SD bestämt sig för att rösta emot utländska jägare och regeringen för. De rödgröna var ganska säkra på sin vinst men då hade de inte insett att de hade med en av de mest inkompetenta politiker att göra.

När det var dags att rösta tryckte Peter Persson för dåligt på knappen så hans röst registrerades inte. Är inte det helt fantastiskt? Regeringen vann omröstningen med en röst så ja, en vänsterpartist hade också missat men det är mindre viktigt.

PETER PERSSON STJÄLPTE OPPOSITIONENS VINST FÖR ATT HAN INTE KAN TRYCKA RÄTT PÅ KNAPPEN.

En helt strålande fredag.



9 februari 2011

Lite ytlighet

Tänk att även den fulaste dialekt kan försvinna om rätt person talar. Igår satt jag och lyssnade till två trevliga brandmän som undervisade mig om brandsäkerhet på min arbetsplats. Jag kom till utbildningen glad i hågen en kvart innan starten. När det var fem minuter kvar tills det började var jag fortfarande själv. Börjar nu undra om jag kommit fel. Nej du är helt rätt. Jajemensan det är jag. Tio minuter för sent dyker det upp 13 kvinnor i 50-års åldern. Säg den lycka som varar. Efter två timmar börjar jag lyssna på hur de säger istället för vad de säger. Den där tjocka dialekten verkar bekant, undrar var de kommer ifrån. Jönköping såklart. Två timmar och jag hade inte hört den hemska jönköpingskan. Då är den som talar snygg. Och i uniform. Idag blev en fördom besannad och en emotsagd. Brandmän är snygga och jönköpingska kan låta helt okej.

7 februari 2011

Varför

Dagens stora frågor:

1. Varför envisas Foppa med att göra comeback? Det är otroligt pinsamt, patetiskt och hopplöst. Snälla inga fler desperata ansatser att greppa halmstrån som för längesedan blåst bort.

2. Varför talar nyhetsuppläsaren på TV4 Lokalnyheter Jönköping med skånsk dialekt. Är inte vår dialekt ful nog? Tillräckligt svårförståelig? Nej då, ta in danskwannabeen och låt henne på ett totalt obegripligt sätt berätta om raggarträffarna i Bankeryd.

3. Varför när jag efter veckor av försiktighet och noga studerande av väderprognoser spottar vädergudarna på mig? Jag har haft kängor hela vintern. Varma och med bra sula som inte halkar lätt. Sedan försvann snön, det blev slaskigt och blött. Då kom mina nya gummistövletter fram och var bara helt perfekta. Efter flera dagar av plusgrader och snöförsvinnande var idag dagen som de rosa Björn Borg-skorna togs fram. Premiär! Sedan kom den, det snöblandade regnet och förstörde allt.

4. Varför har vi inte sparkat Christer Björkman? Varför har han inte avsatts och skeppats till en öde ö där han tvingas att lyssna på Bert Karlssons politikertal från Ny Demokrati?

5. Varför orkar jag inte blogga oftare?


6 februari 2011

Jag heter Kristina och jag är jobboman.

Jag har länge förnekat att detta är en sjukdom eller svaghet, kalla det vad du vill, som jag har. Nu kan jag inte förneka det längre. Jag kan inte säga exakt när det började eller varför detta hände just mig. Min pappa är den mest plikttrogna människa jag känner. Jobbar alltid, är aldrig sjuk och ställer alltid upp på andra människor. Jag har med mig från barnsben att jag ska göra rätt för mig. Min värsta fiende i mitt missbruk är mitt dåliga samvete. Jag måste ha en ordentligt bra orsak till varför jag inte ska jobba annars maler det i mig.

De ringer - jag springer.

Om jag redan befinner mig på min arbetsplats kan jag likaväl stanna där HELA dagen. Det finns två magiska ord: KRIS och KAOS. Jag använder dem själv när jag ska få någon att ställa upp och de används på mig och jag borde veta bättre. De är min förklaring till allt.

Att vara sjuk är inget alternativ. Jag äger ingen febertermometer för då behöver jag aldrig se att jag är för sjuk för att jobba. Jag är den stora smitthärden som chefen får tvinga hem. När jobbet ringer mig på min lediga dag och väcker mig kl 0600 är alltid min spontana reaktion att säga ja. Efter x-antal dubbelbokningar har jag lärt mig att jag måste samla mig och tänka igenom dagen innan jag svarar, jag kan ju lovat någon annan någonting.

Jag ljuger och smusslar för min familj och mina vänner. Jag säger att jag är ledig men så jobbar jag istället. De hotar om interventions men jag kan inte sluta jobba. Jag kan inte släppa kicken, jag blir så lätt rastlös. Jag måste vara aktiv, jag måste göra rätt för mig, jag måste...
Jag tackar för er tid och uppmärksamhet men nu måste jag kila vidare till nästa möte.


Jag heter Kristina och jag är skoolist.

2 februari 2011

LivetÄrGlatt-listan

När jag var liten älskade jag att göra blandband. Hitta rätt kombination av låtar och gärna i olika teman. Det var ganska mycket meck men oj så roligt. Tack och lov utvecklades tekniken och allt blev lättare. Ut med kassettbanden och in med cd-skivan. Jag brände till höger och vänster, jag tror att de flesta av mina vänner och familj har en cd som jag komponerat speciellt för dem. Men allt bra kan bli bättre. CD-skivan är så gott som död och nu är det spellistor som gäller. Jag älskar listor so I'm game. Jag gör spotifylistor, spellistor på iTunes och i min iPhone. Listor för alla tillfällen. Men suget att få dela med sig av min musik finns där fortfarande så här kommer en lista. Dessa sånger är de som jag dansar till jobbet med i öronen. Omöjligt att stå stilla, omöjligt att deppa-sånger. Det ska självklart alltid finnas med en förklaring till varför just denna sång fått äran att landa på listan, skivan eller bandet. Here goes:

Seize the day - ÄLSKAR Hoffmaestro!!! Den är helt okontrollerbar och därför helt genialisk. Ett måste när jag vill dansa genom livet.

High and lifted up - Denna härliga gospellåt sjunger vi i kören just nu och jag älskar att sjunga den. Jag till och med gör rörelserna till.

Jungle drum - Corky och mysig. Jag ler hela tiden. Alldeles lagom annorlunda. Tänker på Amelie, en favoritfilm.

Dancing on my own - Tycker om när låtar som jag nästan lyssnat färdigt på får en revival. Jag hade velat göra kopplingen mellan de här två låtarna. Mash-up i Glee- anda.

Marry you - Okej hur charmig som helst. Så vill jag bli friad till. Bruno hade själv ingen snitsig video så det fick bli Glee men det är självklart Bruno som sjunger i mina öron.

Nu ska jag dansa/halka till jobbet och dagens sol och plusgrader till ära kommer jag att lämna kängorna hemma och premiäranvända mina gummistövletter. Turkosa med rosa text. Ha en alldeles underbart, fantastiskt helt okej dag.