Sorg och glädje

Mitt huvud känns tungt och luddigt som det alltid gör när jag har gråtit mycket. För det har varit en sådan dag. En sorglig dag men samtidigt en glädjens dag. Jag har varit på begravning idag och tagit farväl av en av Guds stora. Begravningar kan lätt bli ledsamma och sorgliga av förklarliga skäl men denna var inte det.

Begravningen eller högtidsstunden, kändes som en hyllning till en stor liten människa. Han hade levt ett långt och fullt liv. Vi kommer att sakna honom men idag fokuserade vi på att minnas och lära av honom. Han är ett otroligt exempel när det gäller tjänande och arbete.

Det jag framför allt kommer att bära med mig var hans sätt att skaka hand. Han skakade alltid din hand när du träffade honom, även fast jag var ett litet barn så såg han mig och skakade min hand. Han tryckte alltid extra hårt för att känna hur stark jag var. Det fanns så mycket kärlek i dessa handskakningar. Den sista tiden när han inte kunde tala så kunde han fortfarande skaka min hand. Han tog ett stadigt grepp och i hans ögon lyste som alltid kärleken.

Vi var många där idag som mindes och sa på återseende. Tänk att vara en sådan människa som samlar många människor till sin begravning. Med sitt exempel och sitt stora hjärta har han påverkat gammal som ung och detta kände vi stor tacksamhet för idag. Efter minnesceremonin bars kistan ut av sex unga män. Det var så vackert att se dessa unga människor som alla påverkats av denne gamle mans exempel och tjänande visa sin respekt och tjäna honom en sista gång. Jag tror att det finns en alldeles speciell plats nära Gud för denna stora lilla människa.

Tills vi möts igen Per Karlsson.