Dagens syndabekännelse

När jag idag tittade lite förstrött bland Myrornas böcker så såg jag en bok som alltid ger mig lite dåligt samvete. Clownen Jac av Hjalmar Bergman. När jag gick på högstadiet hade jag en svensklärare som tyckte att jag var väldigt negativ. Mina starka åsikter om olika författare kan ha lett till detta. Jag var inte helt nöjd med läslistan. Vid ett tillfälle introducerade hon mig till Hjalmar Bergman. Eftersom han levde ett tragiskt liv och sedan tog sitt liv tyckte hon att han var perfekt för mig. Jag och Hjalmar fann varandra och jag tyckte mycket om hans tragi-komiska böcker. Boken Clownen Jac var en slags självbiografi. Tydligen den bok som står i flest bokhyllor men som minst har läst. Nu till mitt dåliga samvete. Jag har under loppet av flera år, med olika lärare lämnat in en recension på denna bok. Varje gång det var dags för en bokrecension så bokade jag denna bok. Den ansågs lite tung och svår och gav därför mycket cred. Okej tänker ni, hon lämnade in samma uppgifter igen och igen. So? Det hade väl känts mer okej om det faktiskt varit så att jag någon gång läste boken. Jag analyserade den i uppsatser och muntliga framträdanden. Som sagt var, recension på recension.

source

Jag kan varmt rekommendera den. Eller flera artiklar och baksidan på boken gör det.

Dagens tankekorn

Everyone thinks of changing the world, but no one thinks of changing himself.  
~Leo Nikolaevich Tolstoy


If you have no will to change it, you have no right to criticize it.  
~Author Unknown

You must be the change you wish to see in the world.  
~Mahatma Ghandi




Live simply that others might simply live.  
~Elizabeth Ann Seton


Never worry about numbers.  Help one person at a time, and always start with the person nearest you.  
~Mother Teresa


If you have much, give of your wealth; if you have little, give of your heart.  
~Arabian Proverb


Everybody can be great.  Because anybody can serve.  You don't have to have a college degree to serve.  You don't have to make your subject and your verb agree to serve.... You don't have to know the second theory of thermodynamics in physics to serve.  You only need a heart full of grace.  A soul generated by love.  
~Martin Luther King, Jr.




Past the seeker as he prayed came the crippled and the beggar and the beaten.  And seeing them... he cried, "Great God, how is it that a loving creator can see such things and yet do nothing about them?"  God said, "I did do something.  I made you."  
~Author Unknown

My life is my message.  
~Mahatma Ghandi

Dagens nödlösning

Ja,ja sent ute som vanligt. Svårt att komma på något varje dag. Så - så här mitt i natten vakandes in min extra timme kommer lite humorklipp. Sånt som står sig. Lite gammalt och lite nytt, jag skrattar lika mycket.

Handsome Men's Club

Skattkammarön

The Class

Det sista klippet är sista delen av pilotavsnittet. Hela seriens enda säsong är fantastisk. Fullt av fina citat.
Favoriten är ett djupt uttalande som kommer om man kollar lite längre in i serien: "Everything's going my way - unless I die."

Dagens godnattsaga

Det var en gång två flickor som tyckte om att lyssna på musik. De tyckte om andra saker också men det är en helt annan saga. I sina unga år fick de genom sina äldre syskon höra om ett nätverk stora pojkar. De sjöng sånger som fick flickorna att rysa och drömma om framtiden. De kunde alla sånger utantill. Endast värdiga vänner fick ta del av denna nyfunna skatt. De stora pojkarna bodde långt bort och sjöng inte sina sånger där flickorna kunde höra dem på riktigt. När flickorna blev äldre försvann de stora pojkarna. De började göra saker som stora pojkar inte ska göra. Då kan stora pojkar inte sjunga mer. Flickorna blev ännu äldre och det kom in nya stora pojkar i flickornas liv som fick dem att sjunga högt i bilar. Men dessa stora pojkar höll en speciell plats i flickornas hjärtan.

När en lång vinter var på väg mot sitt slut, i en tid inte så långt ifrån nu läste flickorna om den största pojken av de stora pojkarna. Han hade slutat med det som stora pojkar inte ska göra och han hade börjat sjunga igen. Han hade till och med flyttat till landet där flickorna bodde. Iallafall när det inte var kallt så näsan förfrös. Han åkte runt och sjöng för alla utom för flickorna. När den stora pojken kom var flickorna borta. Det var som trolleri.

Så en dag när solen stod högt på himlen och flickorna njöt av sommaren hände något speciellt. Flickorna kanske till och med skulle kalla det ett underverk. Efter en härlig dag med goda vänner begav de sig till en plats som är fylld av skratt och skrik. De strosade in och skulle till att leta efter någon de kände när den ena flickan på en stor tavla läser att den stora pojken som ägde nätverket sjunger på den plats där flickorna är. Kan det vara sant? Är det möjligt? Flickorna måste få se det igen. Medans de står och väntar på att orden ska komma tillbaka hör de en röst inte alltför långt borta. En röst som finns fasttejpad i deras öron och hjärtan. De hör den största pojken. De går runt några buskar och där är han. Sjungandes de sånger som de kan så väl. Lyckan var total. När det var dags för sista sången vågade de inte hoppas, knappt andas. Skulle den komma? Den bästa av alla sista sånger?

Som alla bra sagor så slutar även denna saga lyckligt. Den slutar så HÄR!

Dagens blast from the past

Det var verkligen länge sedan jag såg Jerry Maguire. Nu sittandes på en lång soffa blev jag glatt överraskad när min ungdomsfavorit Eric Stoltz skymtade förbi. Åh vad han är snygg. Direkt får jag mothugg från andra ändan av soffan. Va?? Tycker du han är snygg?? Verkligen inte!! Okej, alla har vi olika smak men jag är övertygad om att om hon sett Eric som jag har sett honom skulle hon nog ändra sig. Här kommer några höjdpunkter från hans mångsidiga karriär. Jag älskar hans röst. Han kan se ut hur som helst så länge han talar till mig med den rösten.

source

Memphis Belle


Some kind of wonderful


Mask

Enjoy!

Dagens själsfränder

Mer än en gång har jag insett i mitt liv att det lönar sig att umgås med människor i alla åldrar. Du kan lära dig från alla. Finna en gemensam nämnare med alla. Så jag tycker om att omge mig med människor i alla åldrar.
Ibland, eller ganska ofta, överraskar världen mig. Det finns två 4-åringar som jag träffat en hel del. Otroligt intelligenta, modiga och bestämda tjejer. De vet vad de vill ha och hur de ska få det. Var sitt citat från dessa flickor har fått mig att förstå att jag och de är på precis samma våglängd. Vi har samma åsikter om det som är viktigt.

Citat 1:
Sjung inte så högt, då hör du inte mig.

Citat 2:
Ska vi äta glass först eller innan.

Dessa flickebarn kommer gå långt.

Dagens vokabulär

Dessa uttryck använder jag hyfsat ofta:

• Men hjälp!

• Jag dör!

• Jag orkar inte!

• Ditt as!

• Du skojar!

Inser att de inte är de mest positiva uttryck. De används inte heller i alltid så positiva sammanhang. Oftast är de en reaktion på något jag hör eller något som händer. Inser att jag borde ändra mitt vokabulär eller i alla fall utöka det så att jag inte blir så repetetiv. Ja, ja. Annan dag.

Ska kurera mig först. Är nämligen döende.




Fick låna denna mugg. Den är så fin med älvan.

Dagens Ros(etta)

En dag när jag inte kunde hitta på något annat trivialt att göra så roade jag mig med att söka på Spotify efter låtar med mitt förnamn i titeln. Jajemensan. Hittade en helt fantastisk låt som passade väldigt bra in på mig men det får jag ta en annan dag. Har även gjort det med två glada reskamrater på ett fantastiskt hotell i Notting hill. En väldigt trevlig aktivitet. Idag vill jag höja min kära kollega lite till skyarna genom denna hyllning. Hon kämpar på i det hemska landet i väst, hon är mycket stark och tålig och förtjänar all cred. Framförallt så lyser hon upp min dag. Så därför behöver hon komma hem nu.

Rosanna - Toto

Rosanna's going wild - Johnny Cash

For Rosanna - Chris de Burgh

Rosanna - Gordon Lightfoot

Så, nu har jag gjort mitt!

Dagens givare

När jag promenerar genom Bäckalyckan till och från jobbet så har jag i flera veckors tid mötts av detta:




Svensk som jag är trodde jag i början att det var något lurt med det hela, någon som spanade bakom gardinen för att sedan när jag tog ett äpple hoppa fram och anklaga mig för stöld. Fast varför skulle de hänga en korg på utsidan av staketet med äpplen om det inte var för att bjuda?

Jag började en tidig morgon, när ingen såg att ta ett litet, litet äpple. Snabbt ryckte jag till mig och stoppade det i fickan. Tittade mig omkring och skyndade vidare. Nu när jag ser äpplena är jag bara tacksam för generösa, omtänksamma människor.

Äpplena är precis som sina givare: GODA!

Dagens tips

Mina vänner är bra att ha.

Om jag behöver köpa dator och samtidigt underhålla Mediamarkts personal ringer jag Chinaboy
Om jag behöver städa stora ytor eller åka till USA ringer jag Tiffostiff
Om jag behöver musikdeppa mig eller Vegamat ringer jag MissVandorful
Om jag behöver diskutera allt mellan himmel och jord eller titta på Värsta gänget och skratta mig lycklig ringer jag Pilschelina
Om jag behöver terapi eller bara måste äta glass på en pir ringer jag Bellert
Om jag behöver förfina mitt hem, skrattgråta eller bara höra hur fantastisk jag är ringer jag PrincessLea
Det är alla tips ni får nu. Inte alla på en gång.

Dagens höjdpunkter

• Solen skiner en härlig höstdag.
• En skön långpromenad.
• En ny bok att sätta tänderna i.
• Ett trevligt besök på min gamla arbetsplats biblan, där jag pratade minnen med härliga gamla kollegor.
• Med brun klänning, orange-mönstrad scarf och lila strumpbyxor var det första gången som jag passade in i butiken Indiska.
• Kassörskan på Hemköp log.
• Kvällspromenad genom staden med storebror där vi diskuterade världspolitiken.
• Spännande teater med föräldrar och bror.

Och ja, ni läste rätt. Jag har idag haft på mig lila strumpbyxor. Här kommer bildbevis för det kommer nog aldrig hända igen:

Dagens slogan

TÄNK EFTER FÖRE - LIVFÖRSÄKRING I ETT SNÖRE.

Varje vinter förser jag mina jackor med reflexer och varje gång jag ser reflexer tänker jag på den slogan som vägverket eller någon sådan lämplig instans kom med när jag var ung. Jag småler lite för mig själv för att jag tycker att den är fyndig. Nuförtiden är det svårt att hitta enkla, neutrala reflexer. Dessa införskaffades idag. Nu kan jag undvika att bli överkörd även denna vinter.

Dagens dåliga vana

När jag i mitten av åttiotalet gick i Bottnarydsskolan var resurserna inte så stora. Om du hade problem i ditt lärande, talsvårigheter, svårt för att läsa eller något annat som störde ditt kunskapsintag så fick du gå in i skolans enda grupprum. Där fanns skolans enda hjälplärare som skulle vägleda eleverna ut ur mörkret och in i genistadiet. Det gavs ett tillfälle varje dag att få denna hjälp så då samlades alla elever som behövde extra hjälp samtidigt, trots alla olika situationer. Du ville verkligen inte hamna i grupprummet. Förstå min ångest när jag blev tillsagd att gå in till Karin i grupprummet. Jag hamnade mellan en pojke som läspade och en flicka som inte höll pennan rätt. Oroligt väntade jag på min dom. Jag var inskickad i grupprummet för att jag skrev för tätt. En hel timme fick jag sitta och hålla ett pekfinger mellan varje ord jag skrev för att lära mig skapa mellanrum. Jag minns inte om jag var tvungen att gå in oftare men så här i efterhand kan jag tycka att jag inte blev riktigt botad. Det är ofta jag missar mellanslagstangenten och måste backa och rätta till. Högst irriterande.

Dagens hus jag längtar att se

                                                                  source

När jag för ett år sedan besökte New York hade jag och min vän en väl utarbetad plan på vad som skulle ses och göras i NY. Vi följde den väldigt bra, men, sista dagen som vi hade planerat att åka in till Manhattan vaknade vi och märkte att tre veckors intensivt resande hade börjat ta ut sin rätt. Då resan ännu inte var över valde vi att ta en mellandag i mysiga Morristown, shoppandes och njutandes av den mysiga lilla "europeiska" staden. Så vi såg aldrig denna byggnad som ligger i ena hörnet av Central Park. När det nu blir en ny resa till New York är det denna byggnad som står överst på listan att besöka.

Dagens...

Min kära bloggmentor försöker tvinga mig att blogga oftare. Hon vill utmana mig att blogga varje dag i en månad. Jag kontrade med tre dagar. Förhandlingen pågår fortfarande. Men, men jag ska testa att ett tag, varje dag skriva en dagens. Det kan vara precis vad som helst. Jag testar.

Dagens hårsvall bjuder jag på.

Plan of attack

Har reviderat mina förslag på att motverka en höstdepression, de kan ha varit lite over the top. Har istället kommit fram till denna lösning:

GE MIG SJÄLV EN FÄRGCHOCK.

Klä mig i färger, omge mig med färger, äta färger, bada i färger, insupa färger, jag tror ni fattar. På IKEA idag införskaffades dessa tyger som jag inte bestämt riktigt

vad de skall användas till ännu. Kan bli kudde, kjol, förkläde, cykelsadelskydd, väska eller varför inte en fin tavla.

OMGE MIG MED HÄRLIGT FOLK

Skall även trivas i glada vänners lag. Det lyfter mig verkligen, då mår jag bättre än någonsin. Har haft en trevlig kväll på kyrkan med härliga människor, glada samtal, promenad och till och med lite innebandy i klänning. I helgen skall jag kolla fransk film med god vän, på tiden att vi träffas.

MÅNGA BRA SERIEKVÄLLAR

Riktigt nöjd med tv-serieutbudet nu under hösten. Gamla och nya favoriter samsas sida vid sida och bjuder på allt som behövs för att förgylla vintermörkret. This is good TV. Har även idag köpt denna fina sak så jag kan sitta uppkurad i soffan med min dator utan att oroa mig för överhettad fläkt.

BEGE MIG UT I VIDA VÄRLDEN

Om en månad bär det av västerut till New York. När jag var där för ett år sedan lovade jag och mitt  ressällskap att vi varje år i november skulle återvända till det stora äpplet. Trodde nog inte att det skulle bli så men, men, skam den som ger sig. Vi får sällskap i år. Får se om de lever upp till kraven vi har på medresenärer. Jag vet iaf att shoppingkraven inte blir några problem.

Tillsammans kan vi klara detta. 
Det är vi mot vintern och vi leder i antal.

Decisions, decisions

Jag är två steg ifrån en höstdepression. Förra vintern ramades in av en USA-resa i vardera ända. Det underlättade verkligen. Men nu... jag ser inget ljus i tunneln. Tro vad man vill men jag är egentligen en ganska positiv människa. Jag har bara stött på patrull. Två steg ifrån.

Sex dagar in i den nya misären som kallas höst och vinter inser jag att det krävs en väl strukturerad plan för att komma levande ur detta. Något av dessa alternativ känns som min enda ljusterapi, mitt enda uppåttjack, min enda chans.

Lära mig DENNA DANS i min favoritfilm; Monsunbröllop

Gifta mig med GILBERT BLYTHE

Ta ut min sammanlagda återstående semester; 7 veckor och ÅKA HIT

Finna DENNA MAN och sjunga duetter med honom 24/7

Börja träna lite smått för att kunna ställa upp i DETTA EVENEMANG

Tills jag bestämt mig för vilket det blir nås jag i detta rum:

Kanske inte svarar dock för täckningen här nere är riktigt usel.