Jag har vid två tillfällen sett Tommy Körberg framföra Anthem. Andra gången under musikalen Chess. Han sjöng och jag grät. Efter det numret tände de lamporna och det var dags att pausa. Där satt jag och snörvlade. De kan inte tänkt till där. Den första gången jag såg honom var på Allsång på Skansen. Vi, ett glatt tjejgäng, gav oss iväg i ottan för att få bra platser. Vi lyckades fånga en bänk som vi gjorde till vårat hem. Vi vaktade den med våra liv och tillbringade hela dagen där. Efter själva programmet kör de lite extra för de som är där. Det var massor av snorungar där för Håkan Hellström, Robyn och Alcazar var artisterna. De körde sina extranummer till barnens jubel. Sedan kom Tommy Körberg ut. Drog av Anthem, bara så där, publiken drog efter andan och sedan kom jublet. Klasskillnad kan man säga.
En annan toplisteplacering har ett framträdande med Arméns trumkår. Jag och Bellert satt i Rådhusparken på gruset och tittade förundrat på när de svängde sina trumpinnar. Otroligt taktsäkra. Helt plötsligt lägger de ner trummorna och spelar mitt favorit klassiska stycke. Ända sedan den här scenen i filmen Brassed off har jag velat höra det stycket live. Det fick jag uppleva i Rådhusparken, sittandes i gruset en solig majdag. De hade till och med ett Fluglhorn. En finfin musikalisk upplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar