Tänk er att ni stiger in i en byggnad som är fylld av glada människor, livskvalitet, erfarenheter men framförallt klingande röster. Det gör jag varje tisdag. Min tisdagkväll är helig. Jag säger till och med nej till att jobba. När söndagar närmar sig sitt slut så känner jag ingen uppgivenhet att helgen är över utan istället så tar diafragman ett litet skutt för snart är det tisdag. Klockan 19.00 stiger jag innanför dörrarna till Österängskyrkan. Där övar den mångfaldiga kören Xenia under ledning av den eminenta Gerd. Mångfaldig med tanke på hur olika vi är. Olika åldrar, olika ursprung, olika familjesituationer, olika politiska åsikter och olika sysselsättning. Men allt detta lämnar vi utanför, istället hänger vi oss helhjärtat åt att i 100 minuter sjunga med hjärtats lust.
Jag ska vara ärlig, jag är inte speciellt förtjust i att lyssna till körmusik men jag älskar att sjunga i en kör. Jag kan med mina lungors fulla styrka hålla min stämma. Vi altar är ganska tävlingsinriktade, det är viktigt för oss att låta mest. Jag kan hålla med om att det går överstyr ganska ofta. Vi är en gospelkör och det är en genre jag verkligen inte är bevandrad i. Inte alltför sällan börjar alla sjunga en sång som jag aldrig hört. Först är de förvånade men sen börjar alla sköna altar att råsjunga så att jag också kan hänga med. Vår eminenta Gerd är oerhört inspirerande och energisk. Vi prövar hennes tålamod ofta men hon tror på oss ändå och hittar på nya galna saker vi ska göra.
Jag till och med uppskattar fikat. Ja vi är ju svenskar så självklart har vi en fikapaus. Med obehaglig saft och samma gamla bullar men även detta har sin charm. Alla borde sjunga i kör. Ingen hör hur illa eller bra du sjunger. Det är bara roligt. Fast inte när de får för sig att vi ska göra dansrörelser till sångerna. Där sätter min stolthet stopp.
Sex dagar kvar till nästa sång.
source peaxwebbfoto.se
fint kort, och härligt inlägg. Kanske man skulle vara med i en kör alltså...
SvaraRaderaFör alla som läser detta, jag själv är med i kören och jag har inte riktigt samma bild som Kirstin "sköna altar att råsjunga" Detta är inte allas uppfattning vi har fler stämmor i kören men ibland hörs det bara hormon stinna kvinnor som står och vrålar ur sig djupa läten ja ni ska höra de skön sjungande sopranerna som drillar underbart de kallar jag skön sång. Men vi andra ställer upp så hon får ur sig vrålet/ Nu får du gissa vem som skrev detta :)
SvaraRaderaSara det borde du.
SvaraRaderaLOTTA!!!!Hahaha du är klockren! När får vi höra din drillande stämma i ett solo??
SvaraRaderaMkt bra skrivet både av Kristina och Lotta! För jaaa, altarna låter alldeles för mycket alldeles för ofta. Å ja, tisdagskvällar är härliga: till och med fikat. /Erika
SvaraRadera