13 saker jag älskar med New York

1. Mångfalden

2. Brandstegarna

3. Ljuset

4. Templet

5. Minnesmärken

6. Karusellen vid foten av Brooklyn bridge

7. Det vardagliga

8. Central park

9. Central park

10. Byggnaderna

11. Rulltrappan på Macy's

12. Empire state building

13. Central park

Från JFK till Landvetter...ja, jag vet, typiskt mig.

Dagens på återseende

Nu beger jag mig dit detta underbara klipp spelades in.

See ya!

Dagens musikskatt

source

4000 miljoner asiater kan inte ha fel.

I alla fall inte när det kommer till musik.

När jag skulle börja med mina dagens var det detta ämne som jag var helt inställd på att jag ville ta upp. Nu blir det sista imorgon så det känns på tiden. Det är lika bra jag varnar nu, är du en sådan där musiksnobb som bara kan lyssna på crediga artister så kan du sluta läsa nu. Då är denna grupp inget för er. 

Ibland blir livet bara så där oplanerat. Någonting som kändes litet när det hände kan hänga med länge. 

Jag vet inte första gången jag hörde talas om MLTR. Jag hade ju hört The Actor några gånger, har den på vinyl!

Jag kommer ihåg när jag hörde 25 minutes. Jag hörde den på Tracks och nu kommer lite gamla grejor, jag tryckte på rec på min bandspelare och fick in halva låten. Tog med mig bandet hem till min vän G. Vi skulle göra pizza med de andra tjejerna. Spelade upp låten och vi alla älskade den.
Sedan fanns de väl i periferin för att sedan helt plötsligt dyka upp i våra medvetande i form av en samlingsskiva som finns i varje respektabelt musikbibliotek. Den samling började gå varm hos detta tjejgäng. Nya människor introducerades men hjälp vilken utgallring som ägde rum innan de godkändes. Var de värdiga?

Hela grejen med Michael Learns To Rock (jajemensan) var och är nog att de är så små i Sverige. Det blev lite som vår privata grupp. Vi var deras enda fans i Sverige.

Denna grupp är från Danmark och har en enorm karriär i asien. 

En födelsedag fick jag i present att åka till Köpenhamn och gå på deras konsert. Det var ganska stort. Vi satt mest och garvade, sjöng med i låtarna och störde oss på människor som buggade framför scenen. Konserten var i en liten håla och drog inte direkt fulla hus. Det var dock en otrolig upplevelse. En del av min uppväxt som nu ägde rum live framför mina ögon.

Känner att ni är redo att få en del av denna musikskatt.

The Actor

25 minutes

Sleeping child

Angel eyes

I'm gonna be around

Allt jag kan säga kära vänner är att NJUT av denna fantastiska musik.

Dagens porträtt

Så här i semestertider är det bruk att se om sina reseattiraljer. Vilken resväska ska jag ta? Stor, liten eller mittemellan? Jag har fortfarande inte hittat min adapter som jag kallar det men det heter säkert transformator eller nåt. Biljetterna är printade och jag har tvättat. Kollar så att passet är där det ska samt giltigt. Som den människa jag är slås jag varje gång av hur ful min passbild är. Idag blev jag avbildad och kände instinktivt att detta var min nästa bild att använda.


Konstnären går under signaturen El Sharabati och är, gott folk,
31 år.

Dagens Pappa

Jag har världens bästa pappa. Jag vet att ni tycker att eran pappa är bäst men det stämmer inte. För jag har världens bästa pappa. Minsta lilla sak jag behöver hjälp med så finns han där. Det kanske låter som att jag är bortskämd, men jag har bara världens bästa pappa. Han har en väldigt vacker sångröst och kan lära sig att spela vilket instrument som helst. Han har tålamod med allt och alla (kanske inte sina barn när de bråkar VARJE gång de spelar spel - fortfarande) och han bryr sig om alla. Min pappa är en sådan pappa som plockar upp liftare, kör människor till närmaste bensinmack och flyttar piano där det behövs (kanske inte så mycket pianon mer, han är rätt gammal). Ni förstår varför han är världens bästa pappa. Han tycker att Project runway är lika intressant som Antikrundan. När vi var små läste han Asterix för oss istället för sagor. Han tyckte det var roligare för honom. Så gav han de olika figurerna olika röster så att det blev roligt för oss.  Jag lärde mig uttala engelska genom att sjunga högt med honom i bilen. Vad jag än vill diskutera så gör han det med mig. Min pappa blir rörd när Sverige tar medalj. Min pappa bryr sig inte om vad andra människor tycker, säger eller gör. Han vill bara att hans samvete ska vara rent. Jag har världens bästa pappa. Jag har tyvärr ingen bild på honom men jag är en kopia av honom, till utseendet i alla fall, så ni kan titta på en bild av mig istället.

Dagens barndomsminne

Befinner mig i en lokal som osar barndom, uppväxt på gott och ont. Mitt liv i Bottnaryd.

Fridhem, ortens lokal du hyr för allt du behöver. Här gick jag på förförskola. Lekte djungeljägare på baksidan. När jag gick i mellanstadiet var detta ungdomsgården. Vi spelade spel, hängde, åt korv och drack Fanta.
Biblioteket flyttades ut hit så då minskade mitt boklånande i Bottnaryd. Mitt första skoldisco var här. Här röstade jag för första gången. Jag behövde inte legitimera mig för de som registrerade mig var min gamla skolsköterska och kvinnan på posten.

Nu är jag här på 40-års fest. Medan vi förbereder får jag reda på att här har det firats alla stora födelsedagar samt parets bröllopsfest. Fridhem - huset för alla tillfällen.



Ibland säger man att det är skönt att vissa saker inte ändras. Detta hus ser exakt likadant ut som det alltid gjort. Extreme Home Makeover - Snälla hjälp!

Dagens liveuppdatering

Jag gillar liveuppdateringar och har alltid velat göra en. Känns som att man får ta de chanser man får. Idag 11.11.11 invigs Spiran, Jönköpings nya kulturhus/ konserthus/teater. Sitter här på Munksjöns strand, på marken, vid vattnet, mitt i den kalla vintern. Då kör vi!

17:41 De har sagt att vi inte ska stå för tätt på bron. Okej då. En barnkör på 2000 håller på att ställa upp sig.

17:46 Det rör sig på vattnet. Ubåt? Hajar som nyser? Fiskar gone wild av fabrikens utsläpp?
Eller kanotklubben som tränar.
Nu drar trummorna igång.

17:52 En ensam jet-ski drar runt i ett blått ljus. Barnen har nu samlat sig.

17:54 En man med rumpan väldigt nära Leas ansikte fes.

17:56 Vi får nu veta att vi har de bästa platserna. Tur det för det börjar kännas i rumpan.

18:00 Stjärnor börjar blinka på Spira. Kören drar igång med O Fortuna. Byggnaden används som storbildsskärm.

18:03 En helikopter närmar sig. Tydligen bärandes nyckeln till Spiran. Den sänker sig över Spiran, släpper nyckeln men ack den försvinner. Nu letar barnkören efter den.

18:10 Efter alldeles för långt trummande kommer äntligen Ola Salo och säger att han också oroar sig ibland. Inte helt oväntat kommer en aukustisk version av The Worrying kind. Vi hade nog behövt den lite snabbare versionen.

18:15 Skickas en flotte med rövare ut på Munksjön för att hitta nyckeln. Ronjarövarsången sjungs.

18:18 Tar de fram det tunga artilleriet. Charlotte Perelli sjunger om Karlsson på taket som också anlitats för att hitta nyckeln.

18:22 Nu kör de en afrikansk krigsdans som vi med de bästa platserna inte kan se.

18:25 Börjar tonerna till You raise me up klinga. Vi tror det är Helen Sjöholm men inte hundra. Det jongleras med eld. Alla lampor tänds. Det är vackert.

18:29 Kommer barnen på att de inte behöver en nyckel för att komma in. Allt som krävs är lycka, glädje, skratt och kreativitet.

18:30 Kulturministern börjar tala. Befarar det värsta.

18:35 Det tutas nu ordentligt. Kanotklubben glider runt med eld. Jag känner inte mina fingrar.

18:40 Nu händer det grejer. Bandet börjar med introt till Let me entertain you. Ola Salo börjar sjunga, inte Robbie direkt. Han saknar farten och trycket. Men hjälp vad snabbt jag skulle sakna Ola. Charlotte Perelli tar över, slaktar låten och mumlar över texten. Kvinnan som vi insett inte är Helen Sjöholm fortsätter och gör det hela än värre. Tack och lov att Ola kom tillbaka och avslutade låten.

18:45 Äntligen är Spiran förklarad invigd. Ola vill dra ett extranummer och eftersom de inte har något så ska de göra Robbiecovern en gång till. Nu är det dags att gå!

Slutbedömning: Om man väljer att ha en invigning i mitten av november, nollgradigt och lite blåsigt, ska man hålla tiden och hålla igång tempot.

Dagens klurighet

source

Det här är vad jag skulle behöva på mitt jobb. En hel del tid varje dag går åt till att jaga runt på rätt rullator till rätt boende. Det är som ett enda stort memory. Tio boende - tio rullatorer. Alla i samma silver metallic. Tålamodet börjar tryta. Nästa pysselaktivitet kommer vi köra Pimp my rullator. 

Dagens kli i fingrarna

Detta är vad jag möts av när jag stiger av bussen för att gå till jobbet. Varje morgon lockas jag av tanken att hoppa runt bland löven. Sjunga, dansa och kasta löv i luften. Jag stiger ur bussen och in i en film. Musiken i mina öron, löven på marken och hela känslan av Hollywood.
I min film snurrar jag fri som en fågel. Älskandes hösten, luften, löven, livet. Men det är bara en film...

Dagens sömnpiller

För många år sedan, när jag var yngre och piggare, hade jag svårt att varva ner. Svårt att somna och krävde ytterst lite sömn. Så jag började titta på en film för att sluta tänka och börja slappna av. Jag valde Medan du sov. En halvmedioker romkom som inte kräver speciellt mycket tankeverksamhet eller koncentration. Jag har sett första halvan av den filmen otaliga gånger. Hela filmen - inte lika många. Det var otroligt effektivt. Bieffekterna av detta sömnpiller är att jag numera inte kan se en hel film utan att somna under den. Jag måste hela tiden göra något aktitivt. Rita, skriva, spela på mobilen eller äta. Det är samma för biosalongen som
TV-soffan. Jag är grymt bra på att hänga med under tiden. Så länge de talar engelska eller svenska. Så om du tycker jag verkar nonchalant och ointresserad så är det fel. Jag försöker bara hålla mig vaken.

Dagens alldeles för tidigt

"Inte mycket att hänga i julgranen."

Fast dessa vill jag ha i min julgran.

 source

 source

source

 source

 source

source

source

Dagens sång som snurrar i mitt huvud

Better than I

I thought I did what’s right
I thought I had the answers
I thought I chose the surest road
But that road brought me here

So I put up a fight
And told you how to help me
Now just when I have given up
The truth is coming clear

You know better than I
You know the way
I’ve let go the need to know why
For you know better than I

If this has been a test
I cannot see the reason
But maybe knowing I don’t know
Is part of getting through

I try to do what’s best
And faith has made it easy
To see the best thing I can do
Is put my trust in you

For You know better than I
You know the way
I’ve let go the need to know why
For you know better than I

I saw one cloud and thought it was a sky
I saw a bird and thought that I could follow
But it was you who taught that bird to fly
If I let you reach me will you teach me

For You know better than I
You know the way
I’ve let go the need to know why
I’ll take what answers you supply
You know better than I

Den får nog fortsätta snurra denna vecka också.

Dagens ljus

Jag tycker om allhelgonadagen. Tycker om att besöka gravar, se de tända ljusen och att sända en tacksamhetens tanke för att jag fått ha dessa människor i mitt liv. Jag har en stor respekt för kyrkor och kyrkogårdar och den frid som de inger. En dag som denna är Skogskyrkogården i Jönköping magisk. Med sina träd, stora fördjupningar och dammar. En trollsk värld som tar andan ifrån mig på grund av sin skönhet.

När vi satt i bilen på väg till kyrkogården påminde min familj mig om min speciella relation till kyrkogårdar. Jag har vid mer än ett tillfälle irrat runt, gråtandes och letandes efter gravar. Sanningen är den att utan någon annan med mig så hittar jag inte till någon av mina familjegravar. Fast jag försöker emellanåt, oftast när jag känner att jag behöver extra stöd, därav tårarna. De enda två gångerna som jag blivit bestulen har det skett på kyrkogårdar. I den ena storyn blev min handväska stulen ur en bil. Den andra storyn är väldigt mycket mer pinsam. Få utvalda känner till den. Kan tycka att jag utlämnat tillräckligt mycket av mig själv för att räcka en livstid på denna blogg.

Så nu tänker jag på mina far- och morföräldrar och minns alla fina stunder vi hade.

Dagens food craving

Okej vadsomhelst av nedanstående skulle funka just nu:

Öländska kroppkakor

Café Rio sweet pork salad

Sambalburgare från Vegabaren

Sushi, gärna californiarolls

Eller vilken som helst sort av frozen yogurt.

Bra då vet ni.

Dagens face lift

Idag har jag gjort många saker som jag officiellt skulle förneka, som inte är i min comfort zone.
Om bilder kommer ut på något sätt så kan ni vänta er att en stämning lämnas in.

Men denna bjuder jag på.

Dagens dagdröm

Det hände ju ibland att man drömde sig bort som ung och önskade att man hade det som i en bok eller film. För mig var det en TV-serie som jag gärna hade bytt plats med. Vi hade en parabol när jag var ung och genom den fick vi in utländska kanaler. Stort i Bottnaryd där vi hade Ettan och Tvåan. De som bodde på rätt sida berget hade även Fyran. Där kunde jag titta på program som aldrig nådde den svenska publiken. Denna serie var en sådan. The Facts of Life! Den handlade om fyra tjejer som bodde på internat men som efter att ha stulit en bil eller nåt blev förvisade till att bo med en kvinna som höll koll på dem och de fick hjälpa till extra. Tjejerna uppfyller alla stereotyper. Klyscha efter klyscha haglade i serien. Den blonda, vackra, rika flickan som alltid kommer ihop sig med pojkflickan från the Bronx som meckar med motorcyklar. Den smarta, "besserwisseriga", överviktiga flickan som hänger ihop med den nyfikna, roliga, söta, lilla svarta flickan. Samt den ständigt glada, bakande och alldeles för släpphänta kvinnan som tar hand om dem. Jag älskade denna serie. Jag älskade introt. Jag älskade deras fula skoluniformer. Jag ville bo på Eastland school. Jag ville hänga med Jo, Blaire, Natalie och Tootie.

Det var även i denna serie som jag för första gången fick se denna man:

source

Som sagt var denna serie hade allt!

Dagens astronomiska fenomen

Jag har en stor svart handväska, även känd som det svarta hålet. Jag är den som alltid gräver efter nycklar och plånbok. Att släppa ner telefonen i väskan är alltid ett stort misstag. Idag begav jag mig på upptäcksfärd ut i det okända och detta är vad jag fann:



Två shampoflaskor
Fluortabletter
Nässpray
Nagellack
Ansiktskräm
Tigerbalsam
Gamla biobiljetter
Tre pennor
Kritmojäng
Pass
Tre tepåsar
En strumpa
Handskar
Mössa
Två näsdukspaket
iPhoneladdarsladd
Ett gammalt batteri
Puderborste
Sju godisbitar som låg på botten som jag inte tänker äta upp.
Ett årsförråd av halstabletter
Två böcker
PacketBac
My Little Pony
Shoppinglista till USA
Ring
Puder
Mascara
Concealer
Läppglans
Justin Bieber-örhängen
Bankdosa
Kalender
Plånbok
Livsviktiga påsen
En massa kvitton

Av detta kan jag dra slutsatsen att jag nyss varit förkyld och att jag närsomhelst kan lämna landet.