Jag tycker om allhelgonadagen. Tycker om att besöka gravar, se de tända ljusen och att sända en tacksamhetens tanke för att jag fått ha dessa människor i mitt liv. Jag har en stor respekt för kyrkor och kyrkogårdar och den frid som de inger. En dag som denna är Skogskyrkogården i Jönköping magisk. Med sina träd, stora fördjupningar och dammar. En trollsk värld som tar andan ifrån mig på grund av sin skönhet.
När vi satt i bilen på väg till kyrkogården påminde min familj mig om min speciella relation till kyrkogårdar. Jag har vid mer än ett tillfälle irrat runt, gråtandes och letandes efter gravar. Sanningen är den att utan någon annan med mig så hittar jag inte till någon av mina familjegravar. Fast jag försöker emellanåt, oftast när jag känner att jag behöver extra stöd, därav tårarna. De enda två gångerna som jag blivit bestulen har det skett på kyrkogårdar. I den ena storyn blev min handväska stulen ur en bil. Den andra storyn är väldigt mycket mer pinsam. Få utvalda känner till den. Kan tycka att jag utlämnat tillräckligt mycket av mig själv för att räcka en livstid på denna blogg.
Så nu tänker jag på mina far- och morföräldrar och minns alla fina stunder vi hade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar