13 saker jag älskar med New York

1. Mångfalden

2. Brandstegarna

3. Ljuset

4. Templet

5. Minnesmärken

6. Karusellen vid foten av Brooklyn bridge

7. Det vardagliga

8. Central park

9. Central park

10. Byggnaderna

11. Rulltrappan på Macy's

12. Empire state building

13. Central park

Från JFK till Landvetter...ja, jag vet, typiskt mig.

Dagens på återseende

Nu beger jag mig dit detta underbara klipp spelades in.

See ya!

Dagens musikskatt

source

4000 miljoner asiater kan inte ha fel.

I alla fall inte när det kommer till musik.

När jag skulle börja med mina dagens var det detta ämne som jag var helt inställd på att jag ville ta upp. Nu blir det sista imorgon så det känns på tiden. Det är lika bra jag varnar nu, är du en sådan där musiksnobb som bara kan lyssna på crediga artister så kan du sluta läsa nu. Då är denna grupp inget för er. 

Ibland blir livet bara så där oplanerat. Någonting som kändes litet när det hände kan hänga med länge. 

Jag vet inte första gången jag hörde talas om MLTR. Jag hade ju hört The Actor några gånger, har den på vinyl!

Jag kommer ihåg när jag hörde 25 minutes. Jag hörde den på Tracks och nu kommer lite gamla grejor, jag tryckte på rec på min bandspelare och fick in halva låten. Tog med mig bandet hem till min vän G. Vi skulle göra pizza med de andra tjejerna. Spelade upp låten och vi alla älskade den.
Sedan fanns de väl i periferin för att sedan helt plötsligt dyka upp i våra medvetande i form av en samlingsskiva som finns i varje respektabelt musikbibliotek. Den samling började gå varm hos detta tjejgäng. Nya människor introducerades men hjälp vilken utgallring som ägde rum innan de godkändes. Var de värdiga?

Hela grejen med Michael Learns To Rock (jajemensan) var och är nog att de är så små i Sverige. Det blev lite som vår privata grupp. Vi var deras enda fans i Sverige.

Denna grupp är från Danmark och har en enorm karriär i asien. 

En födelsedag fick jag i present att åka till Köpenhamn och gå på deras konsert. Det var ganska stort. Vi satt mest och garvade, sjöng med i låtarna och störde oss på människor som buggade framför scenen. Konserten var i en liten håla och drog inte direkt fulla hus. Det var dock en otrolig upplevelse. En del av min uppväxt som nu ägde rum live framför mina ögon.

Känner att ni är redo att få en del av denna musikskatt.

The Actor

25 minutes

Sleeping child

Angel eyes

I'm gonna be around

Allt jag kan säga kära vänner är att NJUT av denna fantastiska musik.

Dagens porträtt

Så här i semestertider är det bruk att se om sina reseattiraljer. Vilken resväska ska jag ta? Stor, liten eller mittemellan? Jag har fortfarande inte hittat min adapter som jag kallar det men det heter säkert transformator eller nåt. Biljetterna är printade och jag har tvättat. Kollar så att passet är där det ska samt giltigt. Som den människa jag är slås jag varje gång av hur ful min passbild är. Idag blev jag avbildad och kände instinktivt att detta var min nästa bild att använda.


Konstnären går under signaturen El Sharabati och är, gott folk,
31 år.

Dagens Pappa

Jag har världens bästa pappa. Jag vet att ni tycker att eran pappa är bäst men det stämmer inte. För jag har världens bästa pappa. Minsta lilla sak jag behöver hjälp med så finns han där. Det kanske låter som att jag är bortskämd, men jag har bara världens bästa pappa. Han har en väldigt vacker sångröst och kan lära sig att spela vilket instrument som helst. Han har tålamod med allt och alla (kanske inte sina barn när de bråkar VARJE gång de spelar spel - fortfarande) och han bryr sig om alla. Min pappa är en sådan pappa som plockar upp liftare, kör människor till närmaste bensinmack och flyttar piano där det behövs (kanske inte så mycket pianon mer, han är rätt gammal). Ni förstår varför han är världens bästa pappa. Han tycker att Project runway är lika intressant som Antikrundan. När vi var små läste han Asterix för oss istället för sagor. Han tyckte det var roligare för honom. Så gav han de olika figurerna olika röster så att det blev roligt för oss.  Jag lärde mig uttala engelska genom att sjunga högt med honom i bilen. Vad jag än vill diskutera så gör han det med mig. Min pappa blir rörd när Sverige tar medalj. Min pappa bryr sig inte om vad andra människor tycker, säger eller gör. Han vill bara att hans samvete ska vara rent. Jag har världens bästa pappa. Jag har tyvärr ingen bild på honom men jag är en kopia av honom, till utseendet i alla fall, så ni kan titta på en bild av mig istället.

Dagens barndomsminne

Befinner mig i en lokal som osar barndom, uppväxt på gott och ont. Mitt liv i Bottnaryd.

Fridhem, ortens lokal du hyr för allt du behöver. Här gick jag på förförskola. Lekte djungeljägare på baksidan. När jag gick i mellanstadiet var detta ungdomsgården. Vi spelade spel, hängde, åt korv och drack Fanta.
Biblioteket flyttades ut hit så då minskade mitt boklånande i Bottnaryd. Mitt första skoldisco var här. Här röstade jag för första gången. Jag behövde inte legitimera mig för de som registrerade mig var min gamla skolsköterska och kvinnan på posten.

Nu är jag här på 40-års fest. Medan vi förbereder får jag reda på att här har det firats alla stora födelsedagar samt parets bröllopsfest. Fridhem - huset för alla tillfällen.



Ibland säger man att det är skönt att vissa saker inte ändras. Detta hus ser exakt likadant ut som det alltid gjort. Extreme Home Makeover - Snälla hjälp!

Dagens liveuppdatering

Jag gillar liveuppdateringar och har alltid velat göra en. Känns som att man får ta de chanser man får. Idag 11.11.11 invigs Spiran, Jönköpings nya kulturhus/ konserthus/teater. Sitter här på Munksjöns strand, på marken, vid vattnet, mitt i den kalla vintern. Då kör vi!

17:41 De har sagt att vi inte ska stå för tätt på bron. Okej då. En barnkör på 2000 håller på att ställa upp sig.

17:46 Det rör sig på vattnet. Ubåt? Hajar som nyser? Fiskar gone wild av fabrikens utsläpp?
Eller kanotklubben som tränar.
Nu drar trummorna igång.

17:52 En ensam jet-ski drar runt i ett blått ljus. Barnen har nu samlat sig.

17:54 En man med rumpan väldigt nära Leas ansikte fes.

17:56 Vi får nu veta att vi har de bästa platserna. Tur det för det börjar kännas i rumpan.

18:00 Stjärnor börjar blinka på Spira. Kören drar igång med O Fortuna. Byggnaden används som storbildsskärm.

18:03 En helikopter närmar sig. Tydligen bärandes nyckeln till Spiran. Den sänker sig över Spiran, släpper nyckeln men ack den försvinner. Nu letar barnkören efter den.

18:10 Efter alldeles för långt trummande kommer äntligen Ola Salo och säger att han också oroar sig ibland. Inte helt oväntat kommer en aukustisk version av The Worrying kind. Vi hade nog behövt den lite snabbare versionen.

18:15 Skickas en flotte med rövare ut på Munksjön för att hitta nyckeln. Ronjarövarsången sjungs.

18:18 Tar de fram det tunga artilleriet. Charlotte Perelli sjunger om Karlsson på taket som också anlitats för att hitta nyckeln.

18:22 Nu kör de en afrikansk krigsdans som vi med de bästa platserna inte kan se.

18:25 Börjar tonerna till You raise me up klinga. Vi tror det är Helen Sjöholm men inte hundra. Det jongleras med eld. Alla lampor tänds. Det är vackert.

18:29 Kommer barnen på att de inte behöver en nyckel för att komma in. Allt som krävs är lycka, glädje, skratt och kreativitet.

18:30 Kulturministern börjar tala. Befarar det värsta.

18:35 Det tutas nu ordentligt. Kanotklubben glider runt med eld. Jag känner inte mina fingrar.

18:40 Nu händer det grejer. Bandet börjar med introt till Let me entertain you. Ola Salo börjar sjunga, inte Robbie direkt. Han saknar farten och trycket. Men hjälp vad snabbt jag skulle sakna Ola. Charlotte Perelli tar över, slaktar låten och mumlar över texten. Kvinnan som vi insett inte är Helen Sjöholm fortsätter och gör det hela än värre. Tack och lov att Ola kom tillbaka och avslutade låten.

18:45 Äntligen är Spiran förklarad invigd. Ola vill dra ett extranummer och eftersom de inte har något så ska de göra Robbiecovern en gång till. Nu är det dags att gå!

Slutbedömning: Om man väljer att ha en invigning i mitten av november, nollgradigt och lite blåsigt, ska man hålla tiden och hålla igång tempot.

Dagens klurighet

source

Det här är vad jag skulle behöva på mitt jobb. En hel del tid varje dag går åt till att jaga runt på rätt rullator till rätt boende. Det är som ett enda stort memory. Tio boende - tio rullatorer. Alla i samma silver metallic. Tålamodet börjar tryta. Nästa pysselaktivitet kommer vi köra Pimp my rullator. 

Dagens kli i fingrarna

Detta är vad jag möts av när jag stiger av bussen för att gå till jobbet. Varje morgon lockas jag av tanken att hoppa runt bland löven. Sjunga, dansa och kasta löv i luften. Jag stiger ur bussen och in i en film. Musiken i mina öron, löven på marken och hela känslan av Hollywood.
I min film snurrar jag fri som en fågel. Älskandes hösten, luften, löven, livet. Men det är bara en film...

Dagens sömnpiller

För många år sedan, när jag var yngre och piggare, hade jag svårt att varva ner. Svårt att somna och krävde ytterst lite sömn. Så jag började titta på en film för att sluta tänka och börja slappna av. Jag valde Medan du sov. En halvmedioker romkom som inte kräver speciellt mycket tankeverksamhet eller koncentration. Jag har sett första halvan av den filmen otaliga gånger. Hela filmen - inte lika många. Det var otroligt effektivt. Bieffekterna av detta sömnpiller är att jag numera inte kan se en hel film utan att somna under den. Jag måste hela tiden göra något aktitivt. Rita, skriva, spela på mobilen eller äta. Det är samma för biosalongen som
TV-soffan. Jag är grymt bra på att hänga med under tiden. Så länge de talar engelska eller svenska. Så om du tycker jag verkar nonchalant och ointresserad så är det fel. Jag försöker bara hålla mig vaken.

Dagens alldeles för tidigt

"Inte mycket att hänga i julgranen."

Fast dessa vill jag ha i min julgran.

 source

 source

source

 source

 source

source

source

Dagens sång som snurrar i mitt huvud

Better than I

I thought I did what’s right
I thought I had the answers
I thought I chose the surest road
But that road brought me here

So I put up a fight
And told you how to help me
Now just when I have given up
The truth is coming clear

You know better than I
You know the way
I’ve let go the need to know why
For you know better than I

If this has been a test
I cannot see the reason
But maybe knowing I don’t know
Is part of getting through

I try to do what’s best
And faith has made it easy
To see the best thing I can do
Is put my trust in you

For You know better than I
You know the way
I’ve let go the need to know why
For you know better than I

I saw one cloud and thought it was a sky
I saw a bird and thought that I could follow
But it was you who taught that bird to fly
If I let you reach me will you teach me

For You know better than I
You know the way
I’ve let go the need to know why
I’ll take what answers you supply
You know better than I

Den får nog fortsätta snurra denna vecka också.

Dagens ljus

Jag tycker om allhelgonadagen. Tycker om att besöka gravar, se de tända ljusen och att sända en tacksamhetens tanke för att jag fått ha dessa människor i mitt liv. Jag har en stor respekt för kyrkor och kyrkogårdar och den frid som de inger. En dag som denna är Skogskyrkogården i Jönköping magisk. Med sina träd, stora fördjupningar och dammar. En trollsk värld som tar andan ifrån mig på grund av sin skönhet.

När vi satt i bilen på väg till kyrkogården påminde min familj mig om min speciella relation till kyrkogårdar. Jag har vid mer än ett tillfälle irrat runt, gråtandes och letandes efter gravar. Sanningen är den att utan någon annan med mig så hittar jag inte till någon av mina familjegravar. Fast jag försöker emellanåt, oftast när jag känner att jag behöver extra stöd, därav tårarna. De enda två gångerna som jag blivit bestulen har det skett på kyrkogårdar. I den ena storyn blev min handväska stulen ur en bil. Den andra storyn är väldigt mycket mer pinsam. Få utvalda känner till den. Kan tycka att jag utlämnat tillräckligt mycket av mig själv för att räcka en livstid på denna blogg.

Så nu tänker jag på mina far- och morföräldrar och minns alla fina stunder vi hade.

Dagens food craving

Okej vadsomhelst av nedanstående skulle funka just nu:

Öländska kroppkakor

Café Rio sweet pork salad

Sambalburgare från Vegabaren

Sushi, gärna californiarolls

Eller vilken som helst sort av frozen yogurt.

Bra då vet ni.

Dagens face lift

Idag har jag gjort många saker som jag officiellt skulle förneka, som inte är i min comfort zone.
Om bilder kommer ut på något sätt så kan ni vänta er att en stämning lämnas in.

Men denna bjuder jag på.

Dagens dagdröm

Det hände ju ibland att man drömde sig bort som ung och önskade att man hade det som i en bok eller film. För mig var det en TV-serie som jag gärna hade bytt plats med. Vi hade en parabol när jag var ung och genom den fick vi in utländska kanaler. Stort i Bottnaryd där vi hade Ettan och Tvåan. De som bodde på rätt sida berget hade även Fyran. Där kunde jag titta på program som aldrig nådde den svenska publiken. Denna serie var en sådan. The Facts of Life! Den handlade om fyra tjejer som bodde på internat men som efter att ha stulit en bil eller nåt blev förvisade till att bo med en kvinna som höll koll på dem och de fick hjälpa till extra. Tjejerna uppfyller alla stereotyper. Klyscha efter klyscha haglade i serien. Den blonda, vackra, rika flickan som alltid kommer ihop sig med pojkflickan från the Bronx som meckar med motorcyklar. Den smarta, "besserwisseriga", överviktiga flickan som hänger ihop med den nyfikna, roliga, söta, lilla svarta flickan. Samt den ständigt glada, bakande och alldeles för släpphänta kvinnan som tar hand om dem. Jag älskade denna serie. Jag älskade introt. Jag älskade deras fula skoluniformer. Jag ville bo på Eastland school. Jag ville hänga med Jo, Blaire, Natalie och Tootie.

Det var även i denna serie som jag för första gången fick se denna man:

source

Som sagt var denna serie hade allt!

Dagens astronomiska fenomen

Jag har en stor svart handväska, även känd som det svarta hålet. Jag är den som alltid gräver efter nycklar och plånbok. Att släppa ner telefonen i väskan är alltid ett stort misstag. Idag begav jag mig på upptäcksfärd ut i det okända och detta är vad jag fann:



Två shampoflaskor
Fluortabletter
Nässpray
Nagellack
Ansiktskräm
Tigerbalsam
Gamla biobiljetter
Tre pennor
Kritmojäng
Pass
Tre tepåsar
En strumpa
Handskar
Mössa
Två näsdukspaket
iPhoneladdarsladd
Ett gammalt batteri
Puderborste
Sju godisbitar som låg på botten som jag inte tänker äta upp.
Ett årsförråd av halstabletter
Två böcker
PacketBac
My Little Pony
Shoppinglista till USA
Ring
Puder
Mascara
Concealer
Läppglans
Justin Bieber-örhängen
Bankdosa
Kalender
Plånbok
Livsviktiga påsen
En massa kvitton

Av detta kan jag dra slutsatsen att jag nyss varit förkyld och att jag närsomhelst kan lämna landet.

Dagens syndabekännelse

När jag idag tittade lite förstrött bland Myrornas böcker så såg jag en bok som alltid ger mig lite dåligt samvete. Clownen Jac av Hjalmar Bergman. När jag gick på högstadiet hade jag en svensklärare som tyckte att jag var väldigt negativ. Mina starka åsikter om olika författare kan ha lett till detta. Jag var inte helt nöjd med läslistan. Vid ett tillfälle introducerade hon mig till Hjalmar Bergman. Eftersom han levde ett tragiskt liv och sedan tog sitt liv tyckte hon att han var perfekt för mig. Jag och Hjalmar fann varandra och jag tyckte mycket om hans tragi-komiska böcker. Boken Clownen Jac var en slags självbiografi. Tydligen den bok som står i flest bokhyllor men som minst har läst. Nu till mitt dåliga samvete. Jag har under loppet av flera år, med olika lärare lämnat in en recension på denna bok. Varje gång det var dags för en bokrecension så bokade jag denna bok. Den ansågs lite tung och svår och gav därför mycket cred. Okej tänker ni, hon lämnade in samma uppgifter igen och igen. So? Det hade väl känts mer okej om det faktiskt varit så att jag någon gång läste boken. Jag analyserade den i uppsatser och muntliga framträdanden. Som sagt var, recension på recension.

source

Jag kan varmt rekommendera den. Eller flera artiklar och baksidan på boken gör det.

Dagens tankekorn

Everyone thinks of changing the world, but no one thinks of changing himself.  
~Leo Nikolaevich Tolstoy


If you have no will to change it, you have no right to criticize it.  
~Author Unknown

You must be the change you wish to see in the world.  
~Mahatma Ghandi




Live simply that others might simply live.  
~Elizabeth Ann Seton


Never worry about numbers.  Help one person at a time, and always start with the person nearest you.  
~Mother Teresa


If you have much, give of your wealth; if you have little, give of your heart.  
~Arabian Proverb


Everybody can be great.  Because anybody can serve.  You don't have to have a college degree to serve.  You don't have to make your subject and your verb agree to serve.... You don't have to know the second theory of thermodynamics in physics to serve.  You only need a heart full of grace.  A soul generated by love.  
~Martin Luther King, Jr.




Past the seeker as he prayed came the crippled and the beggar and the beaten.  And seeing them... he cried, "Great God, how is it that a loving creator can see such things and yet do nothing about them?"  God said, "I did do something.  I made you."  
~Author Unknown

My life is my message.  
~Mahatma Ghandi

Dagens nödlösning

Ja,ja sent ute som vanligt. Svårt att komma på något varje dag. Så - så här mitt i natten vakandes in min extra timme kommer lite humorklipp. Sånt som står sig. Lite gammalt och lite nytt, jag skrattar lika mycket.

Handsome Men's Club

Skattkammarön

The Class

Det sista klippet är sista delen av pilotavsnittet. Hela seriens enda säsong är fantastisk. Fullt av fina citat.
Favoriten är ett djupt uttalande som kommer om man kollar lite längre in i serien: "Everything's going my way - unless I die."

Dagens godnattsaga

Det var en gång två flickor som tyckte om att lyssna på musik. De tyckte om andra saker också men det är en helt annan saga. I sina unga år fick de genom sina äldre syskon höra om ett nätverk stora pojkar. De sjöng sånger som fick flickorna att rysa och drömma om framtiden. De kunde alla sånger utantill. Endast värdiga vänner fick ta del av denna nyfunna skatt. De stora pojkarna bodde långt bort och sjöng inte sina sånger där flickorna kunde höra dem på riktigt. När flickorna blev äldre försvann de stora pojkarna. De började göra saker som stora pojkar inte ska göra. Då kan stora pojkar inte sjunga mer. Flickorna blev ännu äldre och det kom in nya stora pojkar i flickornas liv som fick dem att sjunga högt i bilar. Men dessa stora pojkar höll en speciell plats i flickornas hjärtan.

När en lång vinter var på väg mot sitt slut, i en tid inte så långt ifrån nu läste flickorna om den största pojken av de stora pojkarna. Han hade slutat med det som stora pojkar inte ska göra och han hade börjat sjunga igen. Han hade till och med flyttat till landet där flickorna bodde. Iallafall när det inte var kallt så näsan förfrös. Han åkte runt och sjöng för alla utom för flickorna. När den stora pojken kom var flickorna borta. Det var som trolleri.

Så en dag när solen stod högt på himlen och flickorna njöt av sommaren hände något speciellt. Flickorna kanske till och med skulle kalla det ett underverk. Efter en härlig dag med goda vänner begav de sig till en plats som är fylld av skratt och skrik. De strosade in och skulle till att leta efter någon de kände när den ena flickan på en stor tavla läser att den stora pojken som ägde nätverket sjunger på den plats där flickorna är. Kan det vara sant? Är det möjligt? Flickorna måste få se det igen. Medans de står och väntar på att orden ska komma tillbaka hör de en röst inte alltför långt borta. En röst som finns fasttejpad i deras öron och hjärtan. De hör den största pojken. De går runt några buskar och där är han. Sjungandes de sånger som de kan så väl. Lyckan var total. När det var dags för sista sången vågade de inte hoppas, knappt andas. Skulle den komma? Den bästa av alla sista sånger?

Som alla bra sagor så slutar även denna saga lyckligt. Den slutar så HÄR!

Dagens blast from the past

Det var verkligen länge sedan jag såg Jerry Maguire. Nu sittandes på en lång soffa blev jag glatt överraskad när min ungdomsfavorit Eric Stoltz skymtade förbi. Åh vad han är snygg. Direkt får jag mothugg från andra ändan av soffan. Va?? Tycker du han är snygg?? Verkligen inte!! Okej, alla har vi olika smak men jag är övertygad om att om hon sett Eric som jag har sett honom skulle hon nog ändra sig. Här kommer några höjdpunkter från hans mångsidiga karriär. Jag älskar hans röst. Han kan se ut hur som helst så länge han talar till mig med den rösten.

source

Memphis Belle


Some kind of wonderful


Mask

Enjoy!

Dagens själsfränder

Mer än en gång har jag insett i mitt liv att det lönar sig att umgås med människor i alla åldrar. Du kan lära dig från alla. Finna en gemensam nämnare med alla. Så jag tycker om att omge mig med människor i alla åldrar.
Ibland, eller ganska ofta, överraskar världen mig. Det finns två 4-åringar som jag träffat en hel del. Otroligt intelligenta, modiga och bestämda tjejer. De vet vad de vill ha och hur de ska få det. Var sitt citat från dessa flickor har fått mig att förstå att jag och de är på precis samma våglängd. Vi har samma åsikter om det som är viktigt.

Citat 1:
Sjung inte så högt, då hör du inte mig.

Citat 2:
Ska vi äta glass först eller innan.

Dessa flickebarn kommer gå långt.

Dagens vokabulär

Dessa uttryck använder jag hyfsat ofta:

• Men hjälp!

• Jag dör!

• Jag orkar inte!

• Ditt as!

• Du skojar!

Inser att de inte är de mest positiva uttryck. De används inte heller i alltid så positiva sammanhang. Oftast är de en reaktion på något jag hör eller något som händer. Inser att jag borde ändra mitt vokabulär eller i alla fall utöka det så att jag inte blir så repetetiv. Ja, ja. Annan dag.

Ska kurera mig först. Är nämligen döende.




Fick låna denna mugg. Den är så fin med älvan.

Dagens Ros(etta)

En dag när jag inte kunde hitta på något annat trivialt att göra så roade jag mig med att söka på Spotify efter låtar med mitt förnamn i titeln. Jajemensan. Hittade en helt fantastisk låt som passade väldigt bra in på mig men det får jag ta en annan dag. Har även gjort det med två glada reskamrater på ett fantastiskt hotell i Notting hill. En väldigt trevlig aktivitet. Idag vill jag höja min kära kollega lite till skyarna genom denna hyllning. Hon kämpar på i det hemska landet i väst, hon är mycket stark och tålig och förtjänar all cred. Framförallt så lyser hon upp min dag. Så därför behöver hon komma hem nu.

Rosanna - Toto

Rosanna's going wild - Johnny Cash

For Rosanna - Chris de Burgh

Rosanna - Gordon Lightfoot

Så, nu har jag gjort mitt!

Dagens givare

När jag promenerar genom Bäckalyckan till och från jobbet så har jag i flera veckors tid mötts av detta:




Svensk som jag är trodde jag i början att det var något lurt med det hela, någon som spanade bakom gardinen för att sedan när jag tog ett äpple hoppa fram och anklaga mig för stöld. Fast varför skulle de hänga en korg på utsidan av staketet med äpplen om det inte var för att bjuda?

Jag började en tidig morgon, när ingen såg att ta ett litet, litet äpple. Snabbt ryckte jag till mig och stoppade det i fickan. Tittade mig omkring och skyndade vidare. Nu när jag ser äpplena är jag bara tacksam för generösa, omtänksamma människor.

Äpplena är precis som sina givare: GODA!

Dagens tips

Mina vänner är bra att ha.

Om jag behöver köpa dator och samtidigt underhålla Mediamarkts personal ringer jag Chinaboy
Om jag behöver städa stora ytor eller åka till USA ringer jag Tiffostiff
Om jag behöver musikdeppa mig eller Vegamat ringer jag MissVandorful
Om jag behöver diskutera allt mellan himmel och jord eller titta på Värsta gänget och skratta mig lycklig ringer jag Pilschelina
Om jag behöver terapi eller bara måste äta glass på en pir ringer jag Bellert
Om jag behöver förfina mitt hem, skrattgråta eller bara höra hur fantastisk jag är ringer jag PrincessLea
Det är alla tips ni får nu. Inte alla på en gång.

Dagens höjdpunkter

• Solen skiner en härlig höstdag.
• En skön långpromenad.
• En ny bok att sätta tänderna i.
• Ett trevligt besök på min gamla arbetsplats biblan, där jag pratade minnen med härliga gamla kollegor.
• Med brun klänning, orange-mönstrad scarf och lila strumpbyxor var det första gången som jag passade in i butiken Indiska.
• Kassörskan på Hemköp log.
• Kvällspromenad genom staden med storebror där vi diskuterade världspolitiken.
• Spännande teater med föräldrar och bror.

Och ja, ni läste rätt. Jag har idag haft på mig lila strumpbyxor. Här kommer bildbevis för det kommer nog aldrig hända igen:

Dagens slogan

TÄNK EFTER FÖRE - LIVFÖRSÄKRING I ETT SNÖRE.

Varje vinter förser jag mina jackor med reflexer och varje gång jag ser reflexer tänker jag på den slogan som vägverket eller någon sådan lämplig instans kom med när jag var ung. Jag småler lite för mig själv för att jag tycker att den är fyndig. Nuförtiden är det svårt att hitta enkla, neutrala reflexer. Dessa införskaffades idag. Nu kan jag undvika att bli överkörd även denna vinter.

Dagens dåliga vana

När jag i mitten av åttiotalet gick i Bottnarydsskolan var resurserna inte så stora. Om du hade problem i ditt lärande, talsvårigheter, svårt för att läsa eller något annat som störde ditt kunskapsintag så fick du gå in i skolans enda grupprum. Där fanns skolans enda hjälplärare som skulle vägleda eleverna ut ur mörkret och in i genistadiet. Det gavs ett tillfälle varje dag att få denna hjälp så då samlades alla elever som behövde extra hjälp samtidigt, trots alla olika situationer. Du ville verkligen inte hamna i grupprummet. Förstå min ångest när jag blev tillsagd att gå in till Karin i grupprummet. Jag hamnade mellan en pojke som läspade och en flicka som inte höll pennan rätt. Oroligt väntade jag på min dom. Jag var inskickad i grupprummet för att jag skrev för tätt. En hel timme fick jag sitta och hålla ett pekfinger mellan varje ord jag skrev för att lära mig skapa mellanrum. Jag minns inte om jag var tvungen att gå in oftare men så här i efterhand kan jag tycka att jag inte blev riktigt botad. Det är ofta jag missar mellanslagstangenten och måste backa och rätta till. Högst irriterande.

Dagens hus jag längtar att se

                                                                  source

När jag för ett år sedan besökte New York hade jag och min vän en väl utarbetad plan på vad som skulle ses och göras i NY. Vi följde den väldigt bra, men, sista dagen som vi hade planerat att åka in till Manhattan vaknade vi och märkte att tre veckors intensivt resande hade börjat ta ut sin rätt. Då resan ännu inte var över valde vi att ta en mellandag i mysiga Morristown, shoppandes och njutandes av den mysiga lilla "europeiska" staden. Så vi såg aldrig denna byggnad som ligger i ena hörnet av Central Park. När det nu blir en ny resa till New York är det denna byggnad som står överst på listan att besöka.

Dagens...

Min kära bloggmentor försöker tvinga mig att blogga oftare. Hon vill utmana mig att blogga varje dag i en månad. Jag kontrade med tre dagar. Förhandlingen pågår fortfarande. Men, men jag ska testa att ett tag, varje dag skriva en dagens. Det kan vara precis vad som helst. Jag testar.

Dagens hårsvall bjuder jag på.

Plan of attack

Har reviderat mina förslag på att motverka en höstdepression, de kan ha varit lite over the top. Har istället kommit fram till denna lösning:

GE MIG SJÄLV EN FÄRGCHOCK.

Klä mig i färger, omge mig med färger, äta färger, bada i färger, insupa färger, jag tror ni fattar. På IKEA idag införskaffades dessa tyger som jag inte bestämt riktigt

vad de skall användas till ännu. Kan bli kudde, kjol, förkläde, cykelsadelskydd, väska eller varför inte en fin tavla.

OMGE MIG MED HÄRLIGT FOLK

Skall även trivas i glada vänners lag. Det lyfter mig verkligen, då mår jag bättre än någonsin. Har haft en trevlig kväll på kyrkan med härliga människor, glada samtal, promenad och till och med lite innebandy i klänning. I helgen skall jag kolla fransk film med god vän, på tiden att vi träffas.

MÅNGA BRA SERIEKVÄLLAR

Riktigt nöjd med tv-serieutbudet nu under hösten. Gamla och nya favoriter samsas sida vid sida och bjuder på allt som behövs för att förgylla vintermörkret. This is good TV. Har även idag köpt denna fina sak så jag kan sitta uppkurad i soffan med min dator utan att oroa mig för överhettad fläkt.

BEGE MIG UT I VIDA VÄRLDEN

Om en månad bär det av västerut till New York. När jag var där för ett år sedan lovade jag och mitt  ressällskap att vi varje år i november skulle återvända till det stora äpplet. Trodde nog inte att det skulle bli så men, men, skam den som ger sig. Vi får sällskap i år. Får se om de lever upp till kraven vi har på medresenärer. Jag vet iaf att shoppingkraven inte blir några problem.

Tillsammans kan vi klara detta. 
Det är vi mot vintern och vi leder i antal.

Decisions, decisions

Jag är två steg ifrån en höstdepression. Förra vintern ramades in av en USA-resa i vardera ända. Det underlättade verkligen. Men nu... jag ser inget ljus i tunneln. Tro vad man vill men jag är egentligen en ganska positiv människa. Jag har bara stött på patrull. Två steg ifrån.

Sex dagar in i den nya misären som kallas höst och vinter inser jag att det krävs en väl strukturerad plan för att komma levande ur detta. Något av dessa alternativ känns som min enda ljusterapi, mitt enda uppåttjack, min enda chans.

Lära mig DENNA DANS i min favoritfilm; Monsunbröllop

Gifta mig med GILBERT BLYTHE

Ta ut min sammanlagda återstående semester; 7 veckor och ÅKA HIT

Finna DENNA MAN och sjunga duetter med honom 24/7

Börja träna lite smått för att kunna ställa upp i DETTA EVENEMANG

Tills jag bestämt mig för vilket det blir nås jag i detta rum:

Kanske inte svarar dock för täckningen här nere är riktigt usel.

Torsdag

Idag är en vanlig torsdag, fast ändå inte.
Jönköping fortsätter gråta. Sörja. Minnas. Dela minnen.
Försöker förstå förlusten.
Jag är en dämpad person i en dämpad stad.
Flaggor på halv stång.

Jag gör en lista. En "idag är jag inte glad"-lista.
För mig finns bara en låt sådana här dagar.
Favoriten är självklart originalet men det är upp till var och en att välja.

R.E.M.

The Corrs

Help Haiti

Joe Cocker

Idol-Lars 2008

Du är saknad Stefan Liv.

Kuddkrig

source
Jag stjäl kuddar. Det är sant. Jag är en kuddtjuv. Mitt första tillslag ägde rum i Torpa prästgård. En inte ont anande femåring var mitt första offer. Under en period i mitt liv spenderade jag en hel del nätter där. Frun i huset garanterade att det fanns en extrakudde men den fann vi först när de flyttade. Så jag behövde en kudde. Det fanns en liten flicka som somnade så duktigt klockan sju varje kväll. Efter att hon övergått i djup sömn gjordes kuddrycket. Snabbt och smidigt. Hon fortsatte sova och jag fick en kudde. Det är besparingar det.

Jag har kuddkrav. Platta kuddar göres inte besvär. Minimum är två, perfekt är tre. En är omöjligt. Om jag sover borta eller på hotell är jag väldigt snabb att begära den extra kudden. Jag frågar inte ens om någon annan har specifika kuddbehov, här är jag viktigast.

Efter att jobbat natt skulle jag sova några timmar i vilorummet på jobbet. Där är det möblerat med en soffa, en fåtölj och en våningssäng. Det låg sammanlagt tre kuddar i det rummet. Jag tog allihop. Helt ogenerat. Jag behövde dem och jag är viktigast. Jag vaknade till frammåt den timmen då de flesta tar rast. Jag hörde hur de rörde sig runt i det lilla rummet, sökandes efter något och viskade. Jag låtsassov. Jag förstod nog vad de ville. Stjäla mina kuddar. Ta det som var mitt.

Så håll i era dunknyten för jag kommer som en tjuv om natten.

Böcker & Paj

För att kunna uppskatta bra musik behöver du ibland lyssna på dålig musik. För att kunna se att en film är bra behöver du ha sett en usel film. För att kunna se det vackra i en bok behöver du ibland läsa skräp.

Jag har alltid velat vara en del av en bokklubb. Jag älskar böcker. Framförallt uppskattar jag ett gott författarskap. När någon kan uttrycka sig med rätt ord i rätt sammanhang får den snabbt min stora beundran. Att få diskutera detta och utbyta tankar om en historia har varit en dröm hos mig. Denna dröm har gått i uppfyllelse. Låt mig presentera:

BÖCKER & PAJ

Bokklubben har förändrats lite genom åren, medlemmar har kommit och gått men grunden på vilken denna klubb är byggd är densamma. Bara böcker som vi kan driva med. Som sagt var ibland måste man läsa skräp. När den startade i en lägenhet i Haninge utanför Stockholm så var det tre uttråkade roomates som en dag sökte igenom den fjärdes bokhylla och valde ut en bok att läsa. Den töntigaste de kunde hitta. Det ska tilläggas att den fjärde roomaten har väldigt bra boksmak men hon kan heller inte slänga böcker så vi hittade en del korn. När vi flyttade isär så skickades en fantastisk Baywatchpocket emellan oss. Bokklubben tog en paus.

Den återuppstod igen en lördagsmorgon på Torget i Jönköping. Två original och ett nytt fräscht tillskott fann den vita serien. Glädjen var på topp. Klubben utökades en lördag på Myrorna och nu sattes tänderna i den eminenta författarinnan Victoria Holt. Vi fick lång tid på oss att läsa men till slut var det dags för vår sammankomst. Peppade till tänderna och med pajen i ugnen satte vi igång. Vi hade lite åhörare som tiggde och bad om att få lyssna till detta eminenta litteratursällskap. Citat lästes, fantastiska recensioner gjordes, personporträtt och vackert beskrivna miljöer. Aldrig har kulturkvoten varit så hög. De aderton släng er i väggen. Speciell eloge till Miriam som alltid får till störst inlevelse i sina böcker. Detta är verkligen ett möte mellan giganter.

Vi sitter nu med nästa bokomgång, redo att fördjupa oss i nya människoöden och möten. Becca är redan klar med sin bok. Vi andra har härliga läsarstunder framför oss. Citron- och fläderpaj kanske?